När man känner sig lite ensam, lite nere, så kanske man börjar tröstäta.
Och okej då... jag med. Men när man känner sig ensam så har jag ju alltid Fiola.
En katt, som just nu bara fäller och fäller, smutasar ner hela min säng, hela mitt golv och alla mina kläder.
Ibland kissar hon i ett hörn eller går på tangenterna på datorn.

Men när jag känner sig ensam och kall kommer hon alltid fram till mig, strycker sin päls mot min kind och (nästan) viskar i mitt öra att jag inte är ensam. Det är vad jag vill tro. Egentligen vill hon väl bara bli klappad...